Diagnoskatalogen

Lindblom diskuterar flera diagnoser med syftet att ”ge exempel på hur samhället inverkar på vårt mående och gör det svårt för oss att leva på ett omdömesgillt sätt” (2023, 31). Lindblom tar med ”objektivering/främlingskap, normupplösning/vilsenhet, effektivisering/stress och meningsförlust, ojämlikhet/maktlöshet, konsumism/vantrivsel och ytligt samspel/likgiltighet och splittring” (2023, 31). Lindblom skriver att syftet inte är att ”redovisa en heltäckande katalog” (2023, 31). I detta avsnitt kommer ett försök till just en mer heltäckande katalog av sociologiska diagnoser. Detta görs utifrån aristotelisk balansteori som ett ramverk (Berglund, 2026). Det skapar en viss ordning i de mängder av diagnoser som kan ställas. I denna heuristiska katalog av diagnoser kommer de flesta att behandlas kortare och några kommer att fördjupas något.

Det finns en poäng att hålla diagnosernas antal kvantitativt lågt som Lindblom gör för att skapa tydlighet. Här väljs ändå att ta med olika liknande diagnoser som ändå fångar nyanser av upplevelser och tillstånd. Ramverket som presenterats med ABT (Berglund, 2026) gör dock att komplexiteten och mångfalden av olika sociologiska diagnoser som kan tas in får en struktur och inramning, med en ökad generaliserbarhet. Detta gör det enklare att prata om sociologiska tillstånd genom att se likheter mellan hur olika tänkare har formulerat sina olika diagnoser om samtiden.

Dessa diagnoser ska ses som heuristiker, kulturella teknologier, vapen, sensiterande begrepp, stöd för att bygga en formulering som är sociologiskt grundade om ens svårigheter man befinner sig i. Det är dessutom ofta rätt humoristiska jämfört med psykiatriska diagnoser. Några exempel är funktionell dumhet (Alvesson & Spicer, 2016), atomiserad (Lipset, 1963), skitliv-syndrom (shitty life syndrome) (Jacoby, 1996), zombifierad (Ryan, 2012), alienation (Rosa, 2019), blasé attityd (Simmel, 1971), avförtrollad (Weber, 2001), medkänslatrötthet (Mestrovic, 1996), konsumerad av passioner / begärströtthet (Sennett, 2002, Durkheim, 1950, Mestrovic, 1996), pseudo-kommunikation (Illouz, 2008, Reisman, 1950), vardagifierad (Lefebvre, 1991), de glada roboten (Mills, 1959), depressiv hedonism (Fisher, 2011), upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1984), medikaliserad (Conrad, 2007), endimensionellt tänkande (Marcuse, 1964), manipulativ personlighet (Adorno & Horkheimer, 2002, Jackall, 2010), koloniserad av systemvärlden (Habermas, 1984), mediokeriserad (Deneault, 2018, Berglund, 2026), låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004), emotiv dissonans (Hochschild, 2003) outsourcat själv (Hochschild, 2012), privatiserad och intimiserad (Sennett, 2002), livsstilifierad (Berglund, 2026), temporalt följarskap (Berglund, 2026), dumbildat medborgarskap (Berglund, 2026), spektakeliserad (Postman, 1984), teknologiserad (Postman, 1991), hobbyfierad (Berglund, 2026) infantiliserad (Barber, 2007, Nieman, 2013), grym optimism (Berlant, 2011), militant skörhet (Szetela, 2025), icke-samarbetsvilliga självet (Sennett, 2013), elitifierad (Berglund, 2026) osv.

En sociologisk diagnos kan ses utifrån dess symtom och dess etiologi, precis som psykiatriska diagnoser. Jag kommer ta två exempel: låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004), samt vad som kan kallas för statusöverlevnadism (Hiltunen, 2017).

Låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004)

Diagnoskriterier: låg energinivå, lågt momentum, lågt subjektivt välmående, passivitet, frustration

Etiologi: misslyckade sociala interaktioner (Collins, 2004), inget att känna stolthet över, ojämlikhet, diskriminering, marginalisering, misskännande, atomiserad genom olika teknologier som dator eller mobil, atomiserad genom infrastruktur som individualiserat boende och bilism, post-sociala socialiteter.

Statusöverlevnadism (Hiltunen, 2017)

Diagnoskriterier: Fokus på status, viljan att vara ”lagom perfekt”, stressad, egenfokuserad, självkänsla kopplad till en privatkamp i stället för en medborgarkamp (Berglund, 2026), identitetsfundamentalism (Moehller & D’ambriaso, 2021), bristande socialt stöd, bristande känsla av sammanhang (Antonovsky, 1979, Hiltunen, 2017).

Etiologi: omsorgsunderskott, perfektionismens tyranni (Hiltunen, 2017), falskt medvetande kring alternativ bortom statuskampen, brist på buffertzoner (Hiltunen, 2017), konsumerism och mobilen (Hiltunen, 2017), diskriminering efter utseende och personlighet (Collins, 2004).

5.1 Sociologiska diagnoser med ABT som ramverk

Ovan har jag presenterat förslag på hur sociologiska/sociologiska diagnoser kan definieras utifrån olika tänkare som ger en heuristisk utgångspunkt när man använder begreppet. Begreppet ska inte reifieras i betydelse som man försöker i psykiatrisk diagnostik. Efter det presenteras förslag på olika kriterier följt av etiologi alltså orsaker.

Nedan kommer en katalog över olika diagnoser i kortare version utan att gå in på orsaker eller kriterier. Syftet är främst att ge ett förslag på vad katalogen skulle kunna innehålla kopplat till ett ramverk som skapar en systematik över de mängder av sociologiska diagnoser som ställts.

Nedan följer en genomgång av obalanser/felbalanser i 19 olika balansdimensioner. Obalanser är ett förslag att förstå sociologiska diagnoser. Ovan har jag gått igenom exempel på några sociologiska/sociologiska diagnoser som kommer ha bäddats in i ABT som ramverk. Först kommer en kort förklaring av balansdimensionen, följt av en kort förklaring av vad balanstillstånd är inom varje dimension. Dessa diagnoser är heuristiska förslag eftersom de identifierade obalanserna är heuristiska (Berglund, 2026).

Det som följer nedan är en delvis nedkortad version av kapitel 4 i Mediokersamhället och Aristotelisk Balansteori (Berglund, 2026). Där presenterade jag en katalog av sociologiska diagnoser som kan appliceras på olika nivåer. Det ses som nödvändigt att göra detta för att läsaren av denna bok inte ska behöva läsa den tidigare boken. Dessa böcker ska dock ses som komplement till varandra eftersom tanken till båda böckerna började i socioterapi och sociologiska diagnoser. ABT kom senare som ett sätt rama in diagnoserna. Att använda en delvis nedkortad version av det kapitlet ses som rimligt utifrån att den största delen av denna bok är annat och nytt innehåll som jag redogjort i avsnitt 1.2. Potentiella bidrag denna studie gör anspråk på. På grund av att det är nedkortat och ändrat så kommer en stor del av resonemanget som grundlägger varför en balansdimension har konstruerats som den gjort och vad som är ett balanstillstånd i dimension inte vara lika välgrundat som i Berglund (2026). Syftet här är främst på obalanser som sociologiska diagnoser. I avsnitt 6 Socioaskes och sociofarmaka kommer balanstillstånden att diskuteras mer mot bakgrund av hur man kan bli mindre obalanserad.