Makt märks ibland som ett tydligt beslut: någon befaller, förbjuder eller fördelar en resurs. Men makt verkar också genom vilka frågor som över huvud taget får behandlas och genom vilka handlingsalternativ som framstår som normala eller möjliga. Status påverkar samtidigt vem som blir lyssnad på, trodd och bemött som kompetent. Intersektionell analys undersöker hur flera samhälleliga ordningar samverkar i institutioner och regler. Kapitlet skiljer dessa processer åt innan de förs samman.
Steven Lukes ger ett sätt att undersöka flera former av makt. Cecilia Ridgeways statusforskning förklarar hur socialt erkänd aktning och antaganden om kompetens formar samspel och ojämlikhet. Kimberlé Crenshaws begrepp intersektionalitet visar varför analysen kan missa människor när den behandlar exempelvis kön och rasifiering som var för sig fungerande spår. Bruce Link och Jo Phelans stigmateori visar hur kategorisering kan förenas med statusförlust och diskriminering när det finns makt att göra skillnaden verksam.
Maktens första dimension: beslut och synlig konflikt
I den första dimensionen syns makt i beslut där olika aktörer vill olika saker. Analysen frågar vem som får sin vilja igenom, vilka resurser som används och vilka konsekvenser beslutet får. Resurser kan vara formell befogenhet, pengar, information, tid, organisatoriskt stöd eller möjlighet att belöna och bestraffa. Ett beslut är därför inte bara ett uttryck för en stark personlighet. Det behöver förstås i relation till de positioner och resurser som deltagarna förfogar över.
En tydlig konflikt gör makten lättare att observera, men analysen måste vara noggrann. Att någon får sin vilja igenom en gång visar inte automatiskt en stabil maktordning. Man behöver följa flera led: vem som kunde formulera förslaget, vem som hade rätt att fatta beslutet, vilken information som räknades och vem som fick bära följderna. Den formella beslutsfattaren kan dessutom vara bunden av budget, lag, ägare eller överordnade beslut.
Följ ett beslut och dess resurser
Syfte: Att analysera synlig makt utan att reducera den till personlighet.
Välj ett avgränsat beslut i ett sammanhang där du har rätt att använda informationen.
Skriv vilka aktörer som ville olika saker och vad konflikten gällde.
Anteckna vilka resurser varje aktör kunde använda: mandat, tid, information, pengar, stöd eller sanktionsmöjligheter.
Beskriv vem som fattade det formella beslutet och vem som påverkade det före beslutstillfället.
Följ vilka som fick fördelar, kostnader och genomförandeansvar.
Efteråt: Avsluta med en formulering som skiljer mellan personernas argument och de positioner som gav vissa argument större verkan.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte sekretessbelagd information och utsätt inte dig själv eller andra för repressalier genom att sprida kartläggningen.
Maktens andra dimension: dagordningen
Den andra dimensionen gäller vilka frågor som får bli föremål för beslut. Makt kan utövas genom att ett förslag stoppas innan det når ett möte, genom att ett problem definieras som privat eller genom att deltagarna saknar tid, språk eller tillträde för att göra frågan gemensam. Frånvaron av öppen konflikt visar då inte att alla är överens. Den kan bero på att vissa anspråk aldrig har blivit möjliga att formulera inom den ordning där beslut fattas.
För att belägga sådan makt räcker det inte att anta att varje utebliven fråga är undanträngd. Analysen behöver visa en återkommande mekanism: vem som bestämmer dagordningen, vilka kriterier som används, vilka försök som avvisas och vad avvisandet motiveras med. Det kan också finnas praktiska skäl att begränsa en dagordning. Den sociologiska frågan är om begränsningen systematiskt gynnar vissa intressen och försvårar andra.
Undersök vad som inte når dagordningen
Syfte: Att göra makt före det synliga beslutet möjlig att undersöka.
Välj ett återkommande forum där frågor ska kunna tas upp, exempelvis ett möte eller en beslutsprocess.
Samla under en begränsad period vilka frågor som föreslås och vilka som faktiskt behandlas.
Notera vem som får lämna förslag, när förslagen måste lämnas och vilka former de måste ha.
Beskriv hur frågor skjuts upp, omformuleras eller avvisas och vilka skäl som anges.
Undersök om samma grupper eller intressen återkommande får svårare att nå ett beslut.
Efteråt: Skillnaden mellan en nödvändig avgränsning och makt över dagordningen måste visas med återkommande iakttagelser, inte antas i förväg.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Kartlägg inte ett slutet forum genom hemlig inspelning eller genom att samla personuppgifter utan stöd och samtycke.
Maktens tredje dimension: det som blir möjligt att vilja
Lukes tredje dimension riktar uppmärksamheten mot hur önskningar, föreställningar och upplevda möjligheter formas. Människor kan anpassa sina förväntningar till en ordning därför att andra alternativ framstår som otänkbara, olämpliga eller orealistiska. Denna påverkan sker inte nödvändigtvis genom medveten manipulation. Den kan byggas in i utbildning, arbetsrutiner, språk, medier och beroenden som lär människor vad som är normalt och vad som inte är värt att begära.
Den tredje dimensionen betyder inte att forskaren vet vad människor egentligen vill bättre än de själva. Ett sådant antagande skulle göra teorin omöjlig att pröva. Analysen behöver i stället jämföra uttalade önskningar med tillgänglig information, observerbara kostnader, möjliga alternativ och situationer där föreställningarna förändras. Om ett alternativ blir tänkbart först när människor får ny kunskap, träffar andra i samma situation eller minskar sitt beroende finns det grund för att undersöka hur den tidigare ordningen formade deras uppfattning om det möjliga.
Identifiera det som framstår som självklart
Syfte: Att undersöka hur handlingsalternativ formas utan ett uttryckligt förbud.
Välj ett område där en återkommande ordning beskrivs som självklar, naturlig eller omöjlig att ändra.
Skriv vilka alternativ som brukar nämnas och vilka som inte får plats i samtalet.
Undersök vilken information, vana, utbildning eller beroenderelation som stöder föreställningen.
Sök efter en faktisk situation där ordningen är annorlunda eller där ett nytt alternativ blev möjligt.
Formulera vilken resurs som skulle behövas för att människor fritt skulle kunna pröva alternativet.
Efteråt: Övningen ska inte tillskriva andra ett dolt eller sant intresse. Den ska visa vilka villkor som gör vissa önskningar lättare att formulera än andra.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Pressa inte en person att omtolka en livssituation som hon eller han inte vill diskutera. Arbeta med observerbara ordningar och frivilliga uppgifter.
Skilj tre former av makt
Syfte: Att avgöra vilken del av en situation som bör förändras.
Välj en fråga där du redan har material från någon av de föregående övningarna.
Skriv vad som avgörs i den synliga konflikten och vem som har beslutsresurser.
Skriv vilka delar av frågan som hindras från att nå dagordningen.
Skriv vilka alternativ som framstår som otänkbara eller orimliga och vilket socialt stöd den föreställningen har.
Välj den dimension som tydligast förklarar situationen och ange en motsvarande förändring.
Efteråt: Alla tre dimensioner behöver inte finnas i varje situation. Använd bara en dimension när den ger en tydligare och mer belagd analys.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: En enskild person kan sällan förändra en institutionell maktordning ensam. Ange vilka gemensamma eller formella aktörer som behöver delta.
Behåll tempo och sakfråga vid emotionell dominans
Syfte: Att minska utrymmet för ett starkt känslouttryck att ensam bestämma samtalets riktning.
Välj endast ett samtal där det är säkert att be om paus och förtydligande.
Sänk tempot genom att be att en fråga behandlas i taget.
Återge den konkreta sakfrågan och be den andra bekräfta eller rätta din återgivning.
Skilj känslouttrycket från beslutet: känslan får finnas, men beslutsskäl behöver fortfarande anges.
Begär att beslut, ansvar och nästa steg dokumenteras på samma sätt som i andra ärenden.
Efteråt: Övningen förnekar inte känslans betydelse. Den prövar om stark affekt används på ett sätt som begränsar andras möjlighet att tala och påverka beslutet.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Gör inte övningen vid hot, våld eller kraftigt beroende. Prioritera säkerhet och ta stöd av en ansvarig person eller organisation.
Status: aktning, trovärdighet och förväntad kompetens
Status är inte samma sak som makt. I Ridgeways forskning handlar status om socialt erkänd aktning, respekt och ära. Status skapar förväntningar på vem som är kompetent, trovärdig och värd uppmärksamhet. Makt handlar mer direkt om möjligheten att bestämma, kontrollera resurser eller påverka utfall. En person kan ha hög formell makt men låg uppskattning i gruppen. En annan kan ha hög status och stort informellt inflytande utan att ha rätt att fatta beslut.
Status uppstår relationellt. Den finns inte som en fast mängd inne i personen utan i hur människor rangordnas och bemöts i ett sammanhang. Statusföreställningar kan vara knutna till en särskild uppgift, till exempel vem som anses kunnig i ett tekniskt arbete. De kan också vara bredare och koppla sociala kategorier till antaganden om allmän kompetens. När sådana antaganden upprepas kan de påverka talutrymme, återkoppling, tilldelning av svåra uppgifter och bedömningen av samma prestation.
Statusskillnader behöver inte uttalas för att få följder. De kan märkas i vem som avbryts, vems idé som behöver mer bevis, vem som får förklara ett misstag och vem som snabbt tolkas som okunnig. Små skillnader i bemötande kan över tid påverka tillgången till erfarenhet, nätverk och nya ansvarsområden. Status blir då en del av hur andra ojämlikheter bevaras.
Kartlägg statusordningen i en situation
Syfte: Att se hur aktning och förväntad kompetens fördelas i konkret samspel.
Välj en återkommande situation med flera deltagare där observation är lämplig.
Anteckna vem som får tala till punkt, vem som avbryts och vems förslag andra bygger vidare på.
Notera vem som ombeds ge belägg och vem som tas på orden.
Jämför hur liknande bidrag tas emot när de kommer från olika positioner.
Formulera en liten förändring i mötesordning, återkoppling eller dokumentation som kan minska statusens betydelse för bedömningen.
Efteråt: Beskriv beteenden och mönster. Dra inte slutsatser om deltagarnas avsikter om du saknar belägg.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Observera öppna eller överenskomna situationer. Samla inte känsliga personuppgifter och använd inte anteckningarna för offentlig rangordning.
Följ vem som får tolkningsföreträde
Syfte: Att undersöka hur status påverkar rätten att definiera vad som har hänt och vad det betyder.
Välj ett avgränsat samtal om ett gemensamt problem.
Anteckna vilka beskrivningar av problemet som framförs.
Notera vilka beskrivningar som sammanfattas, dokumenteras eller blir grund för nästa steg.
Undersök om deltagarnas formella roll, yrkestitel eller grupptillhörighet tycks påverka mottagandet.
Pröva en procedur där alla beskrivningar återges sakligt innan beslut fattas.
Efteråt: Tolkningsföreträde innebär inte att den högst rankade alltid har fel. Frågan är om påståenden bedöms efter innehåll och belägg eller efter talarens status.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte övningen för att kräva att någon lämnar privata erfarenheter i en grupp där det kan få negativa följder.
Minska beroendet av en statusarena
Syfte: Att minska hur mycket en enda miljös omdömen styr självvärde och handlingsutrymme.
Identifiera ett sammanhang där din status får ovanligt stor betydelse för hur du bedömer dig själv.
Beskriv vilka erkännanden, möjligheter och resurser som finns knutna till sammanhanget.
Notera andra relationer eller verksamheter där andra förmågor blir synliga.
Välj en konkret aktivitet som stärker en sådan alternativ källa till deltagande och erkännande.
Följ under en bestämd period om beroendet av den första arenans omdömen minskar.
Efteråt: Målet är inte att förneka verkliga statuskonsekvenser. Det är att öka antalet sociala sammanhang där du kan delta och bli bedömd på andra grunder.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Övningen ersätter inte åtgärder mot diskriminering eller kränkningar i den ursprungliga miljön.
Intersektioner: när ordningar verkar tillsammans
Kimberlé Crenshaw utvecklade begreppet intersektionalitet genom en kritik av analyser som behandlade könsdiskriminering och rasdiskriminering som separata och enkla spår. När lagen eller politiken bara sökte efter den ena typen i taget kunde svarta kvinnors erfarenheter falla utanför båda kategorierna. Poängen var inte att räkna identiteter. Den var att visa hur institutionella regler och maktordningar kan verka tillsammans på ett sätt som inte framträder om varje ordning analyseras för sig.
En intersektionell analys börjar därför inte med att samla så många personkategorier som möjligt. Den börjar med en bestämd situation, regel eller resurs. Därefter undersöks om människor i olika sociala positioner möter olika villkor för att använda regeln eller nå resursen. Kön, klass, rasifiering, funktionsförmåga, sexualitet, ålder och migrationserfarenhet kan vara relevanta, men endast när det finns ett belagt samband med den aktuella processen.
Rasifiering betecknar här en social process där föreställningar om hudfärg, ursprung eller kultur används för att tillskriva människor egenskaper och placera dem i samhälleliga kategorier. Begreppet beskriver alltså hur skillnader görs socialt betydelsefulla. Det utgår inte från att mänskligheten består av biologiskt avgränsade raser.
Intersektionalitet handlar också om att ordningar kan förändra varandras verkan. Ett arbetstidskrav kan exempelvis få olika konsekvenser beroende på omsorgsansvar, anställningsform, tillgång till transport och möjlighet att köpa tjänster. Analysen blir då mer än en uppräkning. Den visar vilka mekanismer som sammanfaller: vem som omfattas av regeln, vilka resurser som krävs för att följa den och vilka påföljder som drabbar den som inte kan.
Det behövs ingen fullständig redovisning av en persons identitet för att genomföra analysen. Ofta går det att undersöka institutionella villkor genom regler, statistik, tillgänglighet, arbetstider och resurskrav. Detta är särskilt viktigt när frågor om grupptillhörighet är känsliga eller när deltagare befinner sig i beroendeställning. Analysen ska göra villkoren synliga, inte kräva privata bekännelser.
Gör en intersektionell villkorskarta
Syfte: Att undersöka hur flera institutionella villkor verkar tillsammans i en konkret situation.
Välj en regel, tjänst eller resurs med tydliga villkor för tillträde.
Skriv vilka praktiska resurser som krävs för att använda den: tid, pengar, språk, transport, digital tillgång, dokument eller omsorgsstöd.
Undersök vilka sociala positioner som påverkar tillgången till dessa resurser.
Beskriv hur två eller flera villkor samverkar i stället för att bara lägga kategorier bredvid varandra.
Ange vilken del av regeln eller resursfördelningen som skulle kunna ändras för att minska den samlade nackdelen.
Efteråt: Kartan ska beskriva mekanismer och villkor. Den ska inte ge en person en fast identitet eller anta att alla i en kategori har samma erfarenhet.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Begär inte känsliga personuppgifter som inte behövs. Använd offentliga regler, frivilliga uppgifter eller material du har rätt att behandla.
Jämför samma regel från två positioner
Syfte: Att se om en formellt likadan regel ger olika praktiska möjligheter.
Välj en regel som gäller lika för alla på papperet.
Beskriv vad som krävs för att följa regeln utan större kostnad.
Välj två relevanta sociala positioner och ange endast de skillnader som kan beläggas.
Jämför tid, pengar, risk, tillgänglighet och möjlighet att få hjälp.
Formulera en förändring som behåller regelns legitima syfte men minskar den ojämna belastningen.
Efteråt: Likabehandling i formuleringen garanterar inte lika villkor i praktiken. Samtidigt måste skillnaden visas genom den konkreta mekanismen.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Bygg jämförelsen på dokumenterade regler, egen erfarenhet eller frivilligt delade uppgifter. Tillskriv inte en konstruerad person egenskaper för att få jämförelsen att fungera.
Formulera ett institutionskrav
Syfte: Att översätta en intersektionell analys till en förändring på rätt ansvarsnivå.
Utgå från en villkorskarta där en bestämd institutionell mekanism har identifierats.
Skriv vilken aktör som har mandat att ändra mekanismen.
Formulera vilken regel, rutin, resurs eller uppföljning som behöver ändras.
Beskriv vilka grupper som påverkas och genom vilket konkret led.
Ange hur det går att följa upp om förändringen faktiskt minskar hindret.
Efteråt: Ett institutionskrav ska vara riktat till den aktör som har ansvar och mandat. Det ska inte formuleras som att en utsatt person behöver anpassa sig mer.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Om offentlig framföring kan medföra repressalier behöver kravet drivas genom en trygg kollektiv eller formell kanal.
Stigma som social process
Link och Phelan beskriver stigma som en process där flera led sammanfaller. Mänskliga skillnader uppmärksammas och ges etiketter. Etiketterna kopplas till negativa stereotyper. De märkta skiljs symboliskt från ett antaget vi. Därefter uppstår statusförlust och diskriminering. För att hela processen ska få denna verkan krävs en maktsituation där kategoriseringen kan påverka människors resurser och livschanser.
Varje kategorisering är alltså inte stigma. Skillnader benämns i många sammanhang utan att de leder till stereotyper, separation eller statusförlust. Analysen behöver följa länkarna och visa vilka som faktiskt finns. Det gör begreppet mer användbart än en allmän beteckning för negativa attityder. Det visar också varför enbart förändrade ord inte alltid räcker om samma sortering, resursförlust och diskriminering fortsätter.
Stigmaprocessen förbinder kapitlets teman. Den innehåller makt, eftersom någon har möjlighet att göra kategoriseringen verksam. Den innehåller status, eftersom vissa personer tillskrivs lägre värde och trovärdighet. Den kan också vara intersektionell, eftersom samma etikett får olika följder beroende på andra sociala positioner och resurser. Analysen måste ändå börja med den konkreta processen och inte med antagandet att alla led alltid är närvarande.
Följ stigmaprocessens länkar
Syfte: Att avgöra vilka delar av en stigmaprocess som faktiskt kan beläggas.
Välj ett offentligt material, en regel eller en återkommande situation där en grupp benämns.
Beskriv vilken skillnad som märks ut och vilken etikett som används.
Undersök vilka egenskaper eller stereotyper som kopplas till etiketten.
Notera om materialet skapar en gräns mellan ett vi och ett de.
Sök belägg för statusförlust, diskriminering eller resursförlust och ange vem som har makt att genomföra följden.
Markera tydligt vilka länkar som saknar belägg.
Efteråt: Kalla inte processen stigma enbart därför att en etikett upplevs negativ. Visa sambandet mellan kategorisering, stereotyper, separation, statusförlust eller diskriminering och makt.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Återge inte kränkande etiketter i onödan och samla inte identifierbara berättelser utan samtycke.
Kartlägg resurser för att använda ett råd eller en rättighet
Syfte: Att undersöka varför samma information eller rättighet inte alltid ger samma handlingsmöjlighet.
Välj ett råd, en samhällstjänst eller en rättighet som formellt är tillgänglig för många.
Lista vilka resurser som behövs för att använda den: kunskap, språk, pengar, tid, digital åtkomst, transport och institutionellt förtroende.
Undersök hur resurserna är fördelade och vilka kombinationer av villkor som skapar särskilda hinder.
Beskriv om stigma eller låg status påverkar om personen blir trodd eller bemött som berättigad.
Formulera en förändring i information, tillgänglighet, bemötande eller resursfördelning.
Efteråt: Analysen flyttar frågan från om människor följer rådet till om de har faktiska möjligheter att använda det.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Dra inte slutsatser om en grupps förmåga från ett enskilt fall. Använd dokumenterade villkor och frivilliga erfarenheter.
Att föra samman makt, status och intersektioner
Makt, status och intersektioner beskriver olika saker. Makt gäller möjligheten att påverka beslut, dagordningar och handlingsalternativ. Status gäller fördelningen av aktning, trovärdighet och förväntad kompetens. Intersektionalitet gäller hur flera ordningar verkar tillsammans genom en bestämd institutionell process. Om begreppen används som synonymer blir analysen oklar. Om de hålls isär går det att visa hur de förstärker varandra.
En person med låg status kan få mindre gehör även när hon formellt har rätt att tala. Ett dagordningsförfarande kan göra det svårt att väcka frågan. En regel kan samtidigt kräva resurser som är ojämnt fördelade mellan sociala positioner. Analysen behöver då ange varje led: vilken statusbedömning som sker, vilken maktmekanism som påverkar beslutet och hur de institutionella villkoren samverkar. Först därefter går det att välja en förändring på rätt nivå.
Gör en sammanhängande maktanalys
Syfte: Att föra samman kapitlets begrepp utan att blanda ihop dem.
Välj en avgränsad situation som du redan har material om.
Ange vilken maktdimension som tydligast påverkar utfallet och vilka resurser som gör den verksam.
Beskriv om status påverkar vem som blir lyssnad på, trodd eller bedömd som kompetent.
Undersök om flera institutionella villkor samverkar för personer i olika sociala positioner.
Pröva om en stigmaprocess kan beläggas och markera de länkar som faktiskt finns.
Formulera högst två förändringar och rikta dem till de aktörer som har ansvar och mandat.
Efteråt: En avgränsad analys är starkare än en uppräkning av alla begrepp. Ta bara med det som förklarar ett observerbart led i situationen.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Om situationen rör diskriminering, hot eller repressalier behöver dokumentation och förändringsarbete ske med lämpligt juridiskt, fackligt eller organisatoriskt stöd.
Begreppsöversikt
Känsloregel: En social föreställning om vilken känsla, styrka, varaktighet eller vilket uttryck som passar i en situation.
Känsloarbete: Försök att påverka en känsla eller dess uttryck så att det passar en situation.
Emotionellt lönearbete: Känsloarbete som utförs inom en avlönad roll och påverkas av organisationens krav.
Ytligt agerande: Att främst förändra det synliga känslouttrycket.
Djupt agerande: Att försöka påverka själva känslan för att närma den till det förväntade uttrycket.
Emotionell dissonans: En betydelsefull skillnad mellan vad en person känner, visar och förväntas känna eller visa.
Socialt band: Den relationella förbindelse genom vilken människor erkänner varandra och kan samordna handlingar.
Omsorgspraktik: Handlingar som uppmärksammar behov, organiserar ansvar, utför omsorg kompetent och tar emot mottagarens svar.
Maktens tre dimensioner: Makt i synliga beslut, i kontrollen över dagordningen och i formandet av vad som uppfattas som möjligt och önskvärt.
Status: Socialt erkänd aktning, respekt och ära som påverkar förväntningar på kompetens och trovärdighet.
Intersektionalitet: Analys av hur flera samhälleliga ordningar verkar tillsammans genom konkreta regler, institutioner och resursvillkor.
Stigma: En process där märkta skillnader förbinds med stereotyper, separation, statusförlust och diskriminering i en maktsituation.
Referenser
Crenshaw, K. (1989). Demarginalizing the intersection of race and sex: A Black feminist critique of antidiscrimination doctrine, feminist theory and antiracist politics. University of Chicago Legal Forum, 1989(1), 139–167.
Hochschild, A. R. (1979). Emotion work, feeling rules, and social structure. American Journal of Sociology, 85(3), 551–575. https://doi.org/10.1086/227049
Hochschild, A. R. (2003). The managed heart: Commercialization of human feeling (20th anniversary ed.). University of California Press.
Link, B. G., & Phelan, J. C. (2001). Conceptualizing stigma. Annual Review of Sociology, 27, 363–385. https://doi.org/10.1146/annurev.soc.27.1.363
Lukes, S. (2021). Power: A radical view (3rd ed.). Bloomsbury Academic.
Ridgeway, C. L. (2022). The significance of status: What it is and how it shapes inequality. RSF: The Russell Sage Foundation Journal of the Social Sciences, 8(7), 1–25.
Scheff, T. J. (2000). Shame and the social bond: A sociological theory. Sociological Theory, 18(1), 84–99. https://doi.org/10.1111/0735-2751.00089
Tronto, J. C. (1993). Moral boundaries: A political argument for an ethic of care. Routledge.