Hochschild gör känslolivet sociologiskt utan att förneka att känslor upplevs personligt. Hon visar hur förväntningar, yrkesroller, familjeordningar och marknader påverkar vad människor försöker känna och visa. Perspektivet hjälper dig att skilja en känsla från arbetet med känslan och från den sociala regel som gör arbetet nödvändigt.
Känslor har sociala regler
Arlie Hochschild visar att känslor inte bara är privata tillstånd. Människor möter sociala föreställningar om vad de borde känna, hur starkt, hur länge och på vilket sätt känslan får visas. Hon kallar dessa föreställningar känsloregler. Reglerna kan vara uttalade, men oftare märks de genom beröm, skämt, tystnad, korrigering och skuld.
En känsloregel är inte samma sak som en känsla. En person kan sörja när omgivningen tycker att hon borde ha gått vidare, känna irritation i en roll som kräver värme eller sakna den entusiasm som förväntas vid en framgång. Skillnaden mellan erfarenhet och regel skapar ett analytiskt utrymme: känslan behöver inte förklaras som fel på personen bara för att den avviker från situationens ideal.
Reglerna varierar mellan relationer, yrken och historiska perioder. Därför kan en emotionsanalys fråga vem som gynnas av regeln, vem som förväntas bära kostnaden och vilka sanktioner som följer när uttrycket inte passar.
Skilj känsla, uttryck och känsloregel
Syfte: Att minska självdom genom att hålla den faktiska känslan isär från vad situationen kräver.
Välj en hanterbar händelse från den senaste veckan.
Skriv vad du kände utan att först bedöma känslan som rätt eller fel.
Beskriv vad du visade genom ansikte, röst, ord och handling.
Formulera den sociala regeln som verkar ha gällt.
Skriv vilken del du vill acceptera, uttrycka annorlunda eller försöka förhandla om.
Efteråt: En känsla och en känsloregel är inte samma sak. Skillnaden gör det möjligt att förstå både den inre erfarenheten och den sociala ordningen kring den.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Övningen är inte behandling av trauma eller akut psykisk ohälsa. Avbryt om antecknandet ökar stark ångest.
Känsloarbete och emotionellt lönearbete
Känsloarbete är försök att påverka en känsla eller dess uttryck. Vid ytligt agerande förändras främst det synliga uttrycket. Vid djupt agerande försöker personen också framkalla eller dämpa själva känslan. Båda kräver uppmärksamhet och kan vara skickliga sätt att ta ansvar för ett möte.
När känsloarbetet säljs som en del av ett arbete talar Hochschild om emotionellt lönearbete. Arbetsgivaren får då inflytande över den anställdes uttryck och ibland över försöket att känna på rätt sätt. Flygvärdinnans vänlighet var hennes klassiska fall, men mekanismen finns i många service-, omsorgs-, lednings- och utbildningsroller.
Emotionell dissonans är en betydelsefull skillnad mellan känslan, uttrycket och det förväntade. Den är inte automatiskt skadlig; socialt liv kräver ibland att omedelbara reaktioner regleras. Men när dissonansen är återkommande, hårt kontrollerad och saknar återhämtning kan den bli en viktig del av belastningen. Då behöver analysen omfatta organisationens bemanning, mandat och kund- eller brukarrelationer.
Den andra arbetsdagen och det osynliga ansvaret
I The Second Shift undersökte Hochschild hur avlönat arbete följdes av en andra arbetsdag av hushålls- och omsorgsarbete. Den centrala frågan är inte bara vem som utför enskilda sysslor. Det gäller också vem som upptäcker behov, planerar, påminner, samordnar och tar ansvar för relationernas känslomässiga klimat.
Detta arbete blir lätt osynligt eftersom det vävs in i kärlek, plikt och vardagsrutin. Om en person måste delegera varje uppgift har ansvaret inte nödvändigtvis fördelats. För det goda livet behöver därför tid, initiativ, avbrott och återhämtning räknas tillsammans.
En sociologisk analys ska inte förutsätta att alla hushåll ser likadana ut. Den ska undersöka den faktiska ordningen. Frågan är vilka uppgifter som finns, hur de fördelas, vilka ideal som legitimerar fördelningen och vilket handlingsutrymme parterna har.
Gör den andra arbetsdagen synlig
Syfte: Att undersöka fördelningen av hushålls-, omsorgs- och planeringsarbete utan att reducera den till god vilja.
Avgränsa ett dygn eller en vecka och lista återkommande hushålls- och omsorgsuppgifter.
Ta även med planering, påminnelser, samordning och känslomässigt ansvar.
Anteckna vem som ser uppgiften, initierar den, utför den och följer upp den.
Jämför fördelningen av tid, avbrott och möjlighet till ostörd vila.
Formulera en konkret omfördelning med ansvar för hela uppgiften, inte bara hjälp när någon ber om den.
Efteråt: Hochschilds analys av den andra arbetsdagen visar varför enstaka insatser inte alltid ändrar ansvaret. Den som fortsätter att upptäcka, planera och påminna bär fortfarande det organisatoriska arbetet.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Gör inte övningen under pågående aggressiv konflikt. Vid kontroll, rädsla eller ekonomiskt beroende behövs säkert stöd.
Att förändra känslornas villkor
Hochschilds begrepp får inte reduceras till rådet att bli bättre på att kontrollera känslor. Perspektivet visar tvärtom varför vissa emotionella problem produceras av relationer och organisationer. En förändring kan därför gälla återhämtning, bemanning, rätt att sätta gräns, fördelning av omsorg eller mindre ensidiga krav på vänlighet och tillgänglighet.
Samtidigt kan känsloarbete vara en värdefull praktik. Att dämpa ilska för att lyssna, framkalla tålamod i omsorg eller hitta ett uttryck som skyddar en annan persons värdighet kan stödja det goda livet. Den avgörande frågan är om arbetet tjänar en relation och ett rimligt ansvar eller om det tas i anspråk utan erkännande och gräns.
En användbar förändring skiljer därför mellan känslan, uttrycket, uppgiften och makten att bestämma regeln. Först då går det att se om nästa steg är egen reglering, en överenskommelse eller en organisatorisk förändring.
Förhandla om ett känslomässigt mandat
Syfte: Att pröva om en roll kan ge större utrymme för sakliga känslouttryck och återhämtning.
Välj ett låg-risk-sammanhang där ett känslouttryck begränsas av rollen.
Beskriv vilket resultat rollen behöver uppnå och vilket uttryck som verkligen är nödvändigt.
Skilj detta från krav på ständig entusiasm, lugn eller tillgänglighet.
Föreslå ett avgränsat mandat: paus, avlösning, ärligare språk, stöd eller rätt att avsluta ett möte.
Följ upp om förändringen minskade kostnaden utan att skada uppgiften.
Efteråt: Målet är inte att uttrycka varje känsla i varje situation. Det är att göra skillnad mellan professionell reglering och onödigt eller exploaterande känslokrav.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Gör inte en ensam förhandling där arbetsgivare eller annan part kan svara med allvarliga repressalier. Sök fackligt eller annat stöd.