Harold Garfinkel grundade etnometodologin, studiet av de metoder vanliga människor använder för att göra situationer begripliga och ordnade. Vardaglig ordning är inte självklar; den produceras i blickar, turordning, förklaringar, kategorier och små reparationer. Kapitlet tränar observation utan att utsätta andra för de störande normbrott som blivit kända från vissa klassiska studier.
Medlemmarnas metoder och den synliga ordningen
Etnometodologi frågar inte först vilka normer som finns ovanför situationen, utan hur deltagarna visar för varandra vad som pågår. De använder tonfall, tidsplacering, blick, dokument och igenkännbara kategorier. Genom dessa metoder blir ett rum ett väntrum, ett samtal ett möte och en tystnad ett svar.
Kompetensen är gemensam men ojämnt tillgänglig. Den som är ny i en organisation kan förstå orden men inte när en fråga får ställas eller vad ett halvt skämt betyder. Att beskriva metoderna gör det möjligt att förbättra tillträde utan att göra den nya deltagaren till problemet.
Observera hur en situation blir igenkännbar
Syfte: Att se de små handlingar som låter deltagare förstå vilken situation de befinner sig i.
Välj en offentlig eller gemensam situation där observation är lämplig.
Notera hur början markeras och hur deltagarna visar sina roller.
Följ hur turer, blickar, föremål och dokument ordnar deltagandet.
Skriv vilka tecken en ny person skulle behöva förstå.
Formulera en enkel introduktion eller förändring som gör ordningen mer tillgänglig.
Efteråt: Beskriv vad deltagarna faktiskt gör innan du förklarar varför. Den detaljerade ordningen är själva materialet.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Observera inte privata samtal och registrera inga identifierbara uppgifter utan samtycke.
Indexikalitet: ord får mening i sitt sammanhang
Ett uttryck som ”vi gör som vanligt” är begripligt bara för den som vet vilka vi är, vad göra syftar på och vilken vana som räknas. Garfinkel kallade detta indexikalitet: betydelsen är knuten till den situation där uttrycket används. Även till synes exakta instruktioner fylls ut med lokal kunskap.
Missförstånd är därför inte alltid bristande intelligens eller vilja. De kan uppstå när parter antar olika sammanhang. I ett gott samarbete går det att be om precisering utan att den som frågar förlorar status. Ett begripligt språk anger relevanta aktörer, tidpunkter och kriterier.
Översätt ett sammanhangsbundet uttryck
Syfte: Att upptäcka vilken lokal kunskap som gömmer sig i ett vardagligt ord eller en instruktion.
Välj ett återkommande uttryck som är självklart för en grupp.
Skriv vad varje ord syftar på i den konkreta situationen.
Föreställ dig två andra sammanhang där uttrycket skulle betyda något annat.
Be en ny eller perifert placerad deltagare peka ut vad som är oklart.
Skriv en precisering som bevarar handlingsutrymmet men minskar onödig osäkerhet.
Efteråt: Målet är inte ett sammanhangsfritt språk, utan en bättre gemensam förståelse av vilket sammanhang som gäller.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte en kollega som testperson utan att fråga. Undvik känsliga eller konfliktfyllda instruktioner i första försöket.
Redovisbarhet: handlingar görs beskrivbara
Sociala handlingar är redovisbara i betydelsen att de utförs så att andra kan känna igen och beskriva dem. Ett protokoll återger inte bara ett möte utan bidrar till att etablera vad mötet var. En förklaring efter en försening gör handlingen begriplig inom en moralisk ordning av ansvar, ursäkt och rimlighet.
Redogörelser kan klargöra ansvar men också släta över motsägelser. Därför behöver man jämföra handlingens praktiska ordning med dess officiella beskrivning. Skillnaden är inte automatiskt lögn; varje redovisning väljer vad som ska framträda. Frågan är vad valet gör möjligt eller osynligt.
Jämför händelsen med redogörelsen
Syfte: Att se hur en beskrivning organiserar ansvar och gör vissa delar av en händelse relevanta.
Välj en vardaglig händelse där det finns både en genomförd praktik och en efterföljande redogörelse.
Skriv händelseförloppet i tidsordning med observerbara handlingar.
Skriv hur deltagarna eller dokumentet sammanfattar det.
Markera vad redogörelsen framhäver, tonar ned och gör ansvarigt.
Formulera en mer användbar redogörelse som ger underlag för nästa handling.
Efteråt: En god redogörelse behöver inte vara total. Den behöver göra rätt delar synliga för det ansvar och lärande som står på spel.
Begränsningar och när övningen inte bör göras: Använd inte övningen som förhör eller för att offentliggöra material som kan skada en person.
Reparation: hur ordningen återställs
Samtal och samarbete är fulla av små brott: någon hör fel, talar samtidigt, använder ett oklart ord eller missar vad situationen kräver. Ordningen överlever eftersom människor reparerar. De frågar, upprepar, skrattar, omformulerar och ger varandra möjlighet att rätta utan fullständig social kollaps.
Garfinkels berömda normbrott visade hur starkt människor arbetar för att återställa begriplighet. För dig är det då säkrare och mer användbart att studera redan förekommande reparationer än att avsiktligt provocera fram oro. Reparation är en kollektiv kompetens som kan göras mindre förödmjukande och mer jämlik.