Lyhördhet, allians, värme är en väldigt stor del av att en terapi fungerar. Det andra är tron på att det fungerar. Detta går ofta hand i hand i med att man litar på sin psykoterapeut. I mer sociologiska termer är alliansen mellan terapeuten, eller att ha instämning (eng attuenment) centralt (Scheff, 1999, Collins, 2004). Alienation mellan psykoterapeuten och klienten gör att ännu ett socialt band blir negativt i en skam/ilska spiral i värsta fall (Scheff, 1999). Transskript av terapisessioner kan vara fyllda av skam men att dessa är väldigt subtila, som gör att terapeuten och patienten inte märker det (Scheff, 1999, 161). Stämpling kan ske på två nivåer: formell och informell (Scheff, 1999, 163).
Klinisk sociologi har vilat på humanistisk terapiform (Fritz, 2020). Miller såg att mycket forskning på det och många praktiker av det inte presterade bra, teknikerna fanns där men inte ”andan” (2014). Andan i motiverande intervjuer är samarbete – två människor har ett samtal där båda besitter en viss expertis om klientens egna liv, med en välvilja mot den andra, syftet är bara den andra personens intressen, acceptans och icke-dömande förhållning, tro att klienten har klokskap, att de vill ha ett bra liv och frammaning (eng evocation) av deras egna resurser, visdom, idéer och egna motiv för förändring.
Artikeln Becoming a clincial sociologist (2001) referar till Freidman som (Friedman,1989) i ett försök att fokusera fältet menade att detta är av klinisk sociologi är just nu:
”Clinical sociology: 1. Is practice-oriented 2. Focuses on case studies 3. Works with individuals, groups, organizations, and communities 4. Is diagnostic 5. Is change-oriented 6. Is humanistic 7. Tries to comprehend the societal factors that restrict the individual from being effective 8. Can move beyond the client's formulation of the problem to consider other factors that affect functioning, especially broad social trends 9. Uses insights derived from immersion in the critical sociological tradition; uses sociological imagination 10. Leads to behavior change and growth 11. Tends to have a liberal/cynical or radical ideological cast” (Friedman,1989)
Det finns en stor forskningslucka i hur socioterapeuten kan och bör agera, och vilka effekter det får. Det finns forskare som skriver om hur man kan agera i mötet med en klient utifrån olika sociologiska inriktningar. Det finns en diskussion att exempelvis Mullays syn på social arbetaren har för mycket fokus på strukturella frågor som inte hjälper klienten i den situation den befinner sig. Kritiken mot företrädesprespektivet är att det är en brist på terapi och att man mer försvarar klienten än att hjälper den att ändra sina beteenden. Empowerement perspektivet inom socialt arbete är likt det som kliniska sociologer gjort hittills inom klinisk sociologifältet, som har en betoning på en terapeut informerad av humanistisk psykologi främst Carl Rogers.
Flera saker bör tittas på i framtida forskning runt socioterapeutens effekt.
Bidrar terapeuten till att skapa ett sociologiskt medvetande, medvetandehöjning eller en kritisk analys?
Bidrar terapeuten till att koppla den kritiska analysen till relevanta och rimliga handlingar som kan påverka klienten positivt?
Bidrar terapeuten till att terapin leder det till mer etiska handlingar utifrån flera eller något etiskt system?
Vilka perspektiv får bäst effekt som terapeuten använder?