Socioaskes eller socioövningar presenteras här som en applicerad form av sociologi i form av olika övningar. Klinisk sociologi har redan olika övningar, som ett undantag till den annars utbredda ”anti-interventionism” inom sociologi (Swann, 1984 i Wan & Wan, 2020). Övningar skapta utifrån sociologi är därför få, inte särskilt utforskade eller testade jämfört med det enorma forskningsprogram som finns runt olika övningar inom psykoterapi.
Att man in psykoterapi får göra olika övningar har tolkats av vissa sociologer som en över-responsibilisering och en anpassning till en dysfunktionell/irrationell normalitet. Exempelvis har Bauman fört fram denna kritik mot KBT:s utbredning (Bauman, 2013). Denna kritik har i flera fall missat att övningarna i psykoterapi har ett filosofiskt arv som finns inom alla antika filosofer och även religioner (Hadot, 2015). Övningar eller askes är en praktik som man gjort länge genom historien, till exempel kan mindfulness-tekniker ses som en reaktion mot att vi inte lever lika mycket i nuet som man gjorde i jägarsamlar-samhällen på grund av ändrade materiella villkor i form av introduktion av urbanisering och jordbruk där mer fokus läggs på framtid och dåtid (Paulsen, 2020). Olika askeser är egentligen inget som sociologer vänder sig emot när det har varit i andra kontexter än det terapeutiska. I sociala rörelser forskning har man studerat olika askeser för att bygga emotionsenergi för att kunna klara av att vara i demonstrationer, till exempel att göra sig till att förstärka sig som ett abjekt, dansa, eller använda humor (Wettergren, 2013, Collins, 2004).
Socioaskes utgår här från antagandet om att individer har en partiell agens tillgänglig, som ett agencement (Callon, 2021) men likväl en agens som existerar (Touraine, 1995 Paulsen, 2013). Socioaskes är olika verktyg för att hantera och förhålla sig till den sociala verkligheten. Utifrån Collins begreppsapparat är syftet förändra både tankekedjor och interaktionskedjor med målet att öka exempelvis emotionell energi och kulturellt kapital. Socioaskes kan ses som praktiker som har potentialen att stödja sökande efter det goda livet. Socioaskes kan ses som kulturella teknologier för att stödja subjektets distribuerade kognition och agens (Mische, 2009, Clark & Chalmers, 1998, Bennet, 2010, Simon, 1957).
Med askeserna vill man få en balans i agentskapet så att man inte återskapar responsibilisering och försöker via något som en kritiker skulle se som en ”positiv sociologi” som skapar ”grym optimism” fast genom sociologiska termer.
Agens och struktur är en dualism som är central i debatter inom sociologi. Å ena sidan behöver inte socio-askeser förlita sig på ett antagande om att en ”ren” agens finns inom individen. Centralt i socioterapi är att ändra situationerna för personen och gör en analys av hur tidigare sociala situationer påverkar personen idag. Det finns dock flera sociologer som ger större utrymme i analysen för individens agens från fenomenologiskt, dramaturgiskt, interaktionistiskt håll, existentiellt inspirerad sociologi (Mead, Collins, Hochschild, Goffman, Touraine, Gorz, Paulsen). Det ska också sägas att vissa tunga tänkare som Foucault som brukar användas som typexemplet där sociologin tar bort subjektet och agens totalt bara representerar hans tidiga tänkande där Foucault i senare arbetaren mer lyfter fram en ”öppen nyfikenhet” som en praktik till att skapa ny subjektifiering och självtransformering (Mccall, 2011). Bourdieu som även vissa sociologer missat har menar att under rätt förhållanden kan subjektet genom ”self-fashioning” påverka sin situation (Webb, 2019).
Sociologer förutom kliniska sociologer och sociologer inom socialt arbete missar att psykoterapin egentligen är psykologisering av antik praktisk filosofi med Sokrates, Aristoteles, stoiker, epikuréer, Buddha, Lao-Tzu som man också kritiserar när man menar att mindfulness tekniker bara i princip fungerar som kontroll av en docil kropp i Foucaults anda. Tekniker och övningar kan bli ett sätt att kontrollera och rikta fokus mot självet och bygga ett subjekt som inte får öva på att kommunicera och öva på kritik tillsammans med andra. Men tekniker och övningar mot självet är också en form av omsorg om självet så vi bättre kan möta andra. Mindfullness är inte bara narcissism utan det är faktiskt en övning i att komma bort från narcissism och ego-centrering.
Kritiken har varit också at det varit för mycket pratandet när mycket beror på att ändra situationen för personen (Moloney, 2013). Detta är en viktig kritik, men pratandets kraft ska inte underskattas i att klargöra och att det är viktigt vad man pratar om (Hadot, 2015).
Vad är syftet med olika sociologiska askeser? Det är att utmana praktiker, diskurser, praktiker, kognition som skapar svårigheter för individen, men inte alla svårigheter utan vi är ute efter önskvärda svårigheter som en del av ett gott liv, där vi tar på oss risker och utmaningar för andra människor i balans (Berglund, 2026). Syftet är vidare att bygga upp och skapa vanor och praktiker som gör det lättare att vara i samhället och skapa sig ett bättre liv samtidigt som man kan söka det gemensamma goda.
Klinisk sociologi har redan tillgång till flera metoder och tekniker som jag gett en översikt i kapitel 3. Den kliniska sociologen/socioterapeuten har även tillgång till tekniker och metoder från psykologi som är det som de flesta social arbetarna jobbar med. Socioterapeuten behöver då sociologisera dessa metoder för att de ska gå ihop med socioterapi. Nedan följer dessa avsnitt: terapeuten, socioedukation, sociologiska tumregler, sociologisering av stoicismen, socioaskes utifrån ABT som inleds med en teori om förändring.